30 augusti, 2012

Brokend in two

Kan inte med ord beskriva hur dödligt less jag är på att ha skilda föräldrar.
Att flytta fram och tillbaka, packa upp, packa ned.
Att aldrig ha dom sakerna man vill ha på rätt ställe och den ständiga vetskapen om att man snart igen måste bryta upp, byta hem, livsstil och vanor.
Känslan av att hela tiden behöva anpassa sig, vara neutral emellan sina föräldrar och inte ta någons parti.
Dock är nog det värsta det dåliga samvetet som hela tiden finns i bakhuvudet.

Längtar nå sjukt efter å få flytta hemifrån så jag kan bo på ett och samma ställe, inge mer flytande inget mer packande, finito!

Det här inlägget postades i Vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *