11 december, 2015

Tusen tankar som förvandlas till tusen tårar

Någonstans på den slingrande vägen mellan jobb, vänner, kärlek och vardagsproblem tappade jag bort mig själv.
Det som jag mest av allt fruktade under tiden jag så pedantiskt och noggrant la mitt livspussel för att på bästa sätt försöka forma den perfekta framtid och person jag alltid drömt om att leva. Fastän jag så försiktigt tappat runt på tå och ständigt varit på vakt för att inte dras in i något jag kände var okej.

Så hur kommer det sig nu att det blev såhär? Att jag helt plötsligt har slutat med allt jag så intensivt brann för och lagt det jag trodde på hyllan. Att jag nu ligger orkeslös i soffan dag ut och dag in utan att orka ta tag i livet som utanför mitt fönster rinner förbi i ett alldeles för snabbt tempo. Min verklighets uppfattning är vriden och just nu är mitt känsloregister helt trasigt vilket gör att känslorna smiter ut till höger & vänster och bryter ner min självkänsla bit för bit. Kan inte i min vildaste fantasi förstå hur jag kunnat sjunka så långt ner att jag nästan slutat tro på mig själv. Minns den där tjejen som var så stark så att hon kunde göra allt, hon som alltid gick med huvudet högt på stan för att hon var så stolt. Stolt över sig själv och sina framsteg. Henne saknar jag.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var lycklig. För det är jag. Verkligen. Men någonstans därinne när jag är ensam med mig själv smyger en känsla fram jag inte kan kontrollera. En känsla som gör mig ledsen och river ner allt som får mig att känna mig hemma och trygg. Jag kan inte sova och får huvudvärk vilket gör mig rädd. Så jävla rädd. Jag har gett mig in på ett främmande farvatten detta år utan minsta lilla blick i bakspegeln och nu är det försent att åka tillbaka. Så det är bara att svälja stoltheten, acceptera sina svagheter och problem och börja om. Bygga upp bit för bit som rasat från min mur. Göra något jag känner får mig att växa, något som får mig att ladda om & hitta ny energi.

Det här inlägget postades i Tankar, Vardag. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tusen tankar som förvandlas till tusen tårar

  1. Jenny skriver:

    Livet är som en evig trappa. så fort man klarar några steg faller man tillbaka. till slut kommer man på en plattform där allt är okej, man har hittat sin plats, tills man tar några steg igen och faller ner.

    Kul att du börjat skriva igen! :)

    • Kolra skriver:

      Å bra,braiga du!! Har allt saknat dina små kommentarer ska du veta, dom betyder mycket!
      Roligt att du tycker det, ska försöka att hålla det lång varit igen 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *