2 juni, 2014

Känner mig bara allmänt lessen och väldigtväldigt ensam

Vissa stunder, stunder som precis just nu vill jag bara lägga mig ner och glömma bort verkligheten. Försvinna iväg till ett fantasiland där ingenting känns jobbigt eller hårt. Jag har ett bra liv, har en bra familj, ett jobb, lägenhet, fina saker, en bra kamera, en egen mobiltelefon, pengar på banken och massa kläder jag egentligen inte behöver men trots det känns det som om någonting fattas.

Kan inte släppa tanken på att allting skulle vara lättare om jag bara flyttade härifrån. Flyttade till en stor stad där jag skulle vara en i mängden och kunna början om från början, skapa ett nytt liv med en ny identitet alla skulle tycka om. Vill kunna känna mig lycklig och förväntansfull men det är någonting i mig som säger stopp.

Så fort någonting bra händer och jag äntligen börjar känna mig tillsfred med mitt liv händer någonting som
förstör min lyckobubbla. Drar mig ner i djupet igen och får mig att tvivla på mig själv.  Jag behöver stöd och närhet, bekräftelse och någon som finns där för mig jämt. Någon som ser mig, förstår mig och alltid väljer mig först. Men just nu känner jag mig bara allmänt utanför och som om jag inte behövs utan mer är en tillgång man använder då vardagen krisar. Tankarna virrar fram och tillbaka och just nu känner jag mig bara tom. Vet inte vart jag ska vända mig eller hur jag ska hålla huvudet över vattenytan då jag hela tiden tappar orken att fortsätta kämpa.

Det här inlägget postades i Tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *